4 katter till världen

Vi tog in en ungkatt som var en hane som visade sig vara en högdräktig hona på 3 år. Vi brukar kolla om det är lönt att göra en sen kastrering men i detta fallet var det inte lönt. Ungarna kom inatt. Det var nära ögat att de föddes ute. I området där de bor var det beställt avskjutning. De berättade för oss att förra sommarens kull hade lagt sina ungar under deras altan, de skickade in sin hund för att skrämma bort ungarna och mamman. Detta är folk med barn. Vilken djursyn ska deras barn få? Kattmamman mår bra och ungarna med, en svart och 3 bruntigrerade. Vi vill ju absolut inte att folk sitter hemma och föder upp kattungar det finns tillräckligt många som saknar ett redan. Men ibland är det bara för sent och då får man ta det med glädje. Dessa katter ska bli önskade, kastrerade, id-märkta, vaccinerade, ompysslade och placerade i ett hem som är bra. Hela veckan är full av kattärenden, följ med!

One cat a day keeps the doctor away

Jag litar inte på mig själv vad gäller foder till mina katter. Jag behöver sätta mig in mer i kattens näringsbehov. Kanske får bli nästa veckans djupdykning? Våtfoder eller torrfoder. Jag har en bok som heter "cooking for your cat". De flesta recept i den boken är så pass att man själv hade kunnat äta det. Kycklingsoppa med nudlar tex. Jag ska testa något av recepten och berätta hur det går. Men först måste jag ta reda på om det verkligen är nyttigt.

Insikt

Dagens resultat gav 3 katter som slipper avlivas av kommunen. 3 friska, underbara katter som har hela livet framför sig av utforskning, lek , jakt, god mat och värme. Min insikt skrämmer mig lite. Insikten att mitt engagemang för detta nog aldrig kommer att ta slut. Att mitt förhållande, mina vänner, min familj, mina studier och mitt jobb alltid kommer komma i andra hand. Allt för ett djur. Ett djur som aldrig säljer sig. En svartsjuk liten pälsdiktator som kan, om den vill, visa enorma mängder uppskattning och tillgivenhet. Nåja, vad är en bal på slottet...

Kvällslektyr

http://stud.epsilon.slu.se/2936/

Fri.

Och när vi ändå är på ämnet

Många romantiserar kattens förhållande till naturen och menar på att det är grymt att ta ifrån dem möjligheten att springa fritt. Detta tror jag folk håller fast vid för sin egen skull men än för katternas. Det är skönt att tänka så för då slipper man tänka på att de katter som lever fritt ute sällan blir äldre än 5 år och ofta går en plågsam död till mötes, inte så romantiskt kanske? Och sen när det gäller hunden. Varför hör man inga sådana argument när det gäller hunden? Hundens naturliga bo är väl inte ett hus eller en lägenhet? Det är ett gryt. Ett gryt och tillsammans med en flock andra hundar. Är det då plågsamt att hunden inte får leva så? När ska alla dessa myter om katten försvinna så att vi kan börja ta till oss fakta istället? Generationsskifte.

Jag tjatar vidare

Just nu läser jag Steve Dales "good Cat" från 2011. Han gör sitt inlägg i debatten om katten som socialt djur. Han menar att man inte ska blanda ihop termen flockdjur med att vara social. Hundar må vara flockdjur men studier av förvildade hundar visar att hundar sällan jagar i flock varpå katter i det vilda själva väljer att leva i kolonier trots att de inte är flockdjur. Hundägare har i snitt 1,5 hund i sitt hem medan kattägare ofta har två eller fler. Varför håller vi då så hårt fast vid tanken om att katter skulle vara osociala ensamvargar?

Världens bästa säng

Finns det något sötare än att komma hem från en date och hitta sin lilla Dumpling nertryckt och sovandes i en skokartong?

Bra.

Om ni ska köpa en bok om katter, köp denna. Utkommen 2011.

Vad är din syn på förvildade vuxna katter?

Det finns inte så mycket bra där ute...

Det finns inte så många (nästan inga) bra tidningar om katter, inte så många bra bloggar heller. Kattliv är not my cup of tea. Jag läser hellre Your Cat. Även om den också har viss fokus på raskatter så är den inte ens i närheten av Kattliv. Kattliv går mer och mer åt raskattsinfo. Jag vill lära mig nya saker inte bara titta på bilder där raskattungar ligger i korgar.

Smällkaramell

Så. Då har även jag börjat samla ihop papprullar till en matpyramid. Jag är helt för att placera ut maten så att katterna får kämpa lite. Inte för att vara elak utan för att de tycker om det. Pyramid men även smällkaramellen fungerar bra. Smällkaramellen är en st papprulle, hushållspapper, torrisar (av god kvalitet). Lägg maten inne i hushållspappret som du sedan lägger i papprullen, ta så pass mycket papper så att det sticker ut på både sidor. Napoleon älskar att dra i pappret och klura ut hur han ska komma åt maten. I min värld är det en smällkaramell men i hans värld är det kanske ett litet träd som där bor ett byte i.

Mörkrädd

När man är ute i områden där många katter lever som oönskade så träffar man på många människor med samma inställning. Gud vad jobbigt att de är i mina rabatter, vad jobbigt att det är en massa katter där mina barn leker, vad jobbigt, vad jobbigt, vad jobbigt. Alla klagar ingen vill göra något. Deras fantasi sträcker sig till att ringa kommunen som i sin tur erbjuder avskjutning. Folket blir helt förvånade när man säger att man ska placera katterna i hem. Det säger en hel del om människor hur de tänker kring djur. Det bästa vi kan göra är att utbilda deras barn.

Den kattigaste

Litteraturen utgår ifrån att ett värdefullt kattliv är ett sådant där katten fullt ut accepterar människan och mänsklig beröring. Detta tar jag starkt avstånd ifrån. Den kattigaste av alla katter här hemma är en lite rund, lugn men ändå lekfull hona på 6 år. Hon är född ute,fått en kull ungar ute och kom in vid ungefär 2 års ålder. Hon har bott både på katthem och i stödhem. Hon var en förvildad katt som vantrivdes med allt när hon kom hem till mig. Helt paralyserad av tillvaron och vägrade förstå att vi ville henne väl. Det tog tid, det tog verkligen tid. Idag är hon den som trivs bäst. Hon har sin skyddade basecamp, sina mattider, sina favoritställen och så har hon oss. Hon har oss i samma hem men vi rör inte varandra. Hon är inte rädd för oss, inte det minsta. Om vi sitter och äter något som hon är sugen på så kan man få en katt som sätter sig på foten och tittar drömmande på en där man sitter. Då tar hon gärna en matbit ur handen. Även kloklipp och borstning går bra. Hon tycker inte om kloklipp men det går. Någon gång har jag fått henne att spinna när hon har blivit borstad. Förmodligen inte för att hon tycker om mig utan för att hon tycker om att bli fin. Men där tar beröringen slut. Hon vill inte bli buren, kelad med, ompysslad och klappad. Hon vill ha sitt andrum, sin space och framförallt sin kattighet. Man blir rofylld när man ser hur hon ligger helt avslappnad och utstreckt mitt på golvet i en solstrimma. Hon är domesticerad men har inte sålt sig. Hon är en riktig katt men bor i en lägenhet. Det går och det är givande både för henne och för mig. Att studera hur en brittisk korthår beter sig som är född inne i en korg och sedan ompysslad av människor sen födseln är för mig inte ett dugg intressant. Det jag har hemma är en riktig katt och hon kan lära mig mycket om jag tillåter henne att få leva så som hon vill.

Slaget vid Waterloo

Äntligen spännande läsning. Halls skriver om hierarkin eller snarare den icke existerande hierarkin. Man ska inte försöka sig på att se en linjär hierarki. Har man dock en koloni hemma kan man absolut se vilken/vilka katter som är dominanta. Ett spännande scenario som ofta sker här hemma är att Napoleon bråkar med den numera fullvuxna (lättskrämda) andra hanen i huset. De brottas och Napoleon har förr alltid vunnit. Numera kan han avsluta mitt i en brottningsmatch och gå ointresserat där ifrån. Tydligen är det bara de riktigt dominanta katterna som kan göra så. De avslutar och sätter sig en bit bort och kanske tvättar sig för att verkligen visa att den har vunnit oavsett om matchen är avslutad eller ej. Lessons learned: Napoleon har inte blivit uttråkad/ tappat suget han är bara mer överlägsen än någonsin!

Kaffe och självklarheter

Lite kaffe och ett kapitel i catconfidential av Vicky Halls. Jag gillar hennes böcker. Den här är från 2004 och enligt mig är hennes senare böcker bättre. Några saker som väldigt ofta förekommer i kattböcker är tips som inte går ihop med verkligheten. Tex som det jag sitter och läser nu "tips för hur du använder koppel på din katt. Tipset är att börja när katten är mycket ung och vänja den successivt. Detta förutsätter att det mest normala är att skaffa en katt när den är kattunge. Så som det ser ut idag för kattpopulationen så borde författare i större utstreckning förespråka adoption av oönskade vuxna. Många har börjat gå åt det hållet det märks framförallt på Facebook men det finns ingen litteratur anpassad efter detta. Utmaningen ligger i att få ner på papper den kunskapen som finns om hur man vänjer en vuxen katt att gå i koppel, det går! Jag har gjort det med min Napoleon. Jag skulle vilja ha mindre självklarheter och mer aha-moments när jag dricker mitt kaffe.

Renovera takvåningen

Denna veckan är Kattvetaren lite ledig från sitt jobb och kan ägna tid åt kolonin här hemma. Det märks med en gång när man har varit hemma mer. Katterna förändras, de trivs med sällskapet. Idag ska deras basecamp städas. Den är ovanför vår garderob. Vi har nästan 3 m i takhöjd så det blir att ta fram stegen. Garberoben är stor och fördelen med att den är så högt upp är att man kan inreda den lite som man vill för ingen ser hur där ser ut nere från golvet. På rusta igår hittade jag det perfekta. Jag har tidigare haft en ljus ryamatta men nu ryker den ut. Rusta har små herdemattor för 149 kr som är som gjorda för att lägga uppe på garderoben. Så 3 ulliga herdemattor, En transportbox och två sovkorgar i rotting. De älskar verkligen sin takvåning, där är de alltid trygga och ingen kan ta dem (tror de).


http://www.rusta.se/herdematta_p45201979.html

Söndagsmys USO

Då är det kväll och katterna behöver få använda upp lite energi då jag har varit ute och flängt hela dagen. På så vis får jag en hel natts ostörd sömn.
En USO (unidentified standing object) kan man variera från gång till gång. Kolonin här hemma känner väl till sin kattstig och märker såklart om där helt plötsligt finns något nytt, stort och spännande i vardagsrummet. Ikväll blir det en USO bestående av ett styck duntäcke med påslakan på och en styck klöspelare à 90cm. Jag sätter in klöspelaren inne i påslakanet. Duntäcket bildar ett golv inne i det som nu blivit en grotta. Jag har gjort denna förr. Extremt uppskattad. Katterna busar in och ut ur nyheten och klättrar upp och kivas med varandra. Nyfikenheten brukar vara ca 30 min till en timme. Vill man kan man även strö lite kattmynta innuti eller gömma något godis (det är ju trots allt helg)

Katt"böcker"

Ju fler kattböcker jag skaffar desto mer inser jag hur de har tänkt: "aha det finns tillräckligt många kattägare för att jag ska komma undan med ytterligare en glesskriven, förutsägbar och faktarubricerad kattbok". De som skriver har med all säkerhet mycket kunskap om katter men inte om allt det som de skriver om. Många har börjat få med adoption av vuxna katter och omhändertagande av förvildade vuxna. Det märks att de aldrig har jobbat med förvildade vuxna. Tänk om 20-30 år när vi kanske har kommit en bit på vägen. Då kanske, kanske, man kommer kunna köpa mer specialiserade kattböcker. Nåja...

Jag upptäcker alltså finns jag

Här hemma får katterna leta och jaga och klura på sin mat. Katter älskar att jaga och upptäcka saker. Har man bara torrfodret framme hela dagen i en skål så kan den uttråkade innekatten använda själva ätandet som underhållning vilket oftast resulterar i övervikt. Man ska inte vara rädd för att klura till det. Man kan tex lägga torrisar i en bit papper, knyckla ihop och lägga på golvet. En av mina tycker att det är superspännande att få tassa omkring papperstussen och tillslut få fram sitt byte. En tom äggkartong kan man använda. Lägg ner torrisar i hålen och stäng till locket. Misen får upp locket och känner sig både nöjd med maten men även sin jaktlycka. Vill man inte vara så uppfinningsrik räcker det med att lägga torrisar på små fat och ställa på olika ställen i lägenheten. På så vis får misen leta lite medan du är på jobbet och blir kanske inte lika uttråkad och överaktiv på kvällen.

Basecamp

Oavsett om katten får gå ut eller inte så har alla katter sin egen basecamp. Hade det varit en katt som endast levde ute så hade det varit platsen dit den tog bytet för att i lugn och ro äta. Hemma är det platsen där han sover, tvättar sig, sträcker ut sig, myser och kanske gömmer sig när dammsugaren är framme. Är det så att man har en lite skyggare katt så är det viktigt att man låter kattens basecamp vara kattens. Ett säkert och tryggt ställe där den alltid får vara ifred. Även om den är otroligt söt och rofylld där den ligger och sover så låt den vara. Den skygga katten kan sen ta utflykter i hemmet i sin egen takt, kanske hälsa mer på människorna i bostaden och utforska. När den är nöjd får den återgå till sin trygga plats där ingen fara finns. En sån plats får gärna ligga högt tex sätt några hyllor upp till din garderob uppe på garderoben ställer du en transportbur med en mysig filt. En perfekt basecamp samtidigt som transportburen blir en favoritplats, inte helt fel inför veterinärbesök! Aurevoir

Ny generation

Djurskyddet, vilket skämt. Djurens vänner och deras miljoner. Vi är många som har en helt annan uppfattning om katten och det värdefulla livet. Jag känner på mig att vi står vid ett generationsskifte.

Nyfikanternas värld

Jag tänker på alla de innekatter som lever i minimalistiska lägenheter. Katter är nyfikna och tycker om att vara nyfikna. Bor man i en lägenhet (som jag gör) så är lägenheten kattens kattstig. Flera gånger om dagen går den och kollar stigen och märker såklart om där har hänt något nytt och spännande. Om stigen består av kala vita rum med öppna ytor så kan katten överblicka sin kattstig i ett svep. Sådant hatar katter och kan göra dem uttråkade vilket i sin tur kan leda till en rad problem. Det finns mycket man kan göra för att få till en spännande men snygg kattstig. Framförallt låt katten klättra på höjden. Bygg en stege upp till din garderob, sätt upp trähyllor avsedda för katten att klättra på osv. Tänk dig in i hur det är att vara en nyfikant och varje dag behöva utforska en vit fyrkant.

Kolonidjur

En liten pimpinett hona, minst av alla men störst enligt henne själv. En stor och ståtlig, långsmal, hane som trots sin storlek (störst) är rädd för minsta lilla. En lugn och sävlig, matglad och tigeraktig hona. En liten, svartsjuk, sällskapssjuk och extremt efterhängsen hane med Napoleonkomplex. Min flock eller man ska inte kalla det flock kanske snarare koloni. Alla 80- tals författare skriver att katter är inte flockdjur och trivs ensamma etc etc. Men jag tycker att vi bestämmer att katter är kolonidjur.

Visste inte alla det?

Ibland blir man lite förvånad men någonstans inte överraskad. När man kommer hem till någon som äger en katt. Den får torrfoder och den får vatten. Vattnet står precis bredvid torrfodret. Katten är ett ökendjur. Typiskt en sådan sak som står i alla kattböcker. De skulle fortsatt med EFTERSOM katten är ett ökendjur dricker den inte när den är törstig utan när den hittar vatten. Ställ inte vattnet bredvid maten utan på många ställen längs kattstigen. I fönsterkarmen i en stor fin skål, under sängen, under hallbordet, på en byrå eller var helst den kan stå utan att den stör oss människor. Katter dricker för lite. Får katten dessutom främst tillgång till torrfoder koncentreras urinet och en rad sjukdomar kan uppstå när katten får några år på nacken. Njurproblem och kristaller/ stenar i urinvägarna. Den som har flest vattenskålar hemma vinner.

Falling out of love with humans

Vicky Halls skriver i sin bok Complete Cat från 2008 att hon förstår varför folk som jobbar på katthem är bitska och svåra att ha med att göra. De har sett så många människor göra djur illa på så många olika vis att de har " fallen out of love with humans" som hon skriver. Så är det. Tillslut litar man inte på att någon kan ta hand om djuren man försöker adoptera ut. Ingen är bra nog.

Ge katten kärlek, kärlek och mera kärlek så kommer kattvettet av sig själv tillslut

Jag har hyllan full av kattböcker men ingen av dem är kattkunskap 2.0 . Alla börjar med kattens historia osv. De flesta tar upp adoptera katt som ett alternativ men varnar mest för att välja de katter som har någon typ av problem. En föråldrad literattur på många sätt och vis. Den jag respekterar mest av författarna  i min bokhylla är Vicky Halls. Hennes böcker kan man läsa från pärm till pärm. Jag ska försöka skriva lite om hennes böcker och egna tillägg från min egen erfarenhet. Det börjar idag och vem vet var det slutar.
Mitt första inlägg ska handla om ett kompendie som jag har läst som är från 2004. Den handlar om kattbeteende i veterinärernas värld. Den är skriven för och av författare från USA. Inledningsvis berättar den att den främsta anledningen vid avlivning av katt hos veterinär är beteende relaterat. Artikeln konstaterar också att om beteende hade en mer naturlig plats i veterinärernas utbildning och praxis så skulle de rädda många liv. Det är inte bara fysiskt medicinisk som en veterinär kan rädda en katt och förhindra lidande. Psykologiska aspekter och inlärda felbeteende kan vara nog så viktiga att bota. Många av de beteende som kattägare har svårt att acceptera är naturliga beteende hos katten. Det kanske är dags att vakna och utbilda kattägare, helst innan de skaffar katt. Bilden jag har av hundägare är att de läser på mycket innan de skaffar sin hund. De går på kurser osv.  En katt är något man får eller skaffar utan större ansträngning. Ja kanske de som stödjer uppfödning av katter har läst någon bok som heter "välj rätt ras för dig". Det räknar inte jag som ansvarigt kattägande men det kan jag utveckla vid ett senare inlägg.

Här har ni artikeln: http://www.catvets.com/professionals/guidelines/publications/index.aspx?Id=177